Alla som någon gång har tillbringat lite tid med att vara magsjuk kommer nog förstå vad jag menar nu. Den där känslan ni vet, när man sitter på toaletten och magen bara knyter ihop sig till en liten boll, och allting som finns i den satsar på att komma ut så fort som möjligt bakåt… och kroppen plötsligt inser att det inte går fort nog, så man börjar spy samtidigt?

Det är den känslan jag får just nu. Inte för att jag har ätit dåliga räkor eller taffligt tillagat griskött, utan för att jag återigen blir påmind om att det i samma värld, land och stad som jag bor finns folk som är medlemmar i organisationen “Människorätt för ofödda”.

Den arrogans som deras attityd genomsyras av är rent chockerande, samtidigt som man egentligen inte ens bör vara förvånad. Att det finns individer som anser sig kunna diktera för andra inte bara vad de har rätt att göra med sin kropp utan även också vilka skyldigheter de har är ingenting nytt. Inte heller den metodik som de använder för att uppnå sina mål är speciellt ny. Jag kämpar för att hitta ett diplomatiskt ord, men inser att det är en kamp jag inte behöver ta. De gör då sannerligen inte mycket för att upprätthålla någon form av god ton i sina så kallade argument. Deras tillvägagångssätt är som bäst osmakligt, och som värst vidrigt, omänskligt och så långt från etiskt att man häpnar.

Bilder på små ofärdiga kroppsdelar från foster, filmer på aborter som utförs och med texter som gör sitt bästa för att skuldbelägga den kvinna som utför en abort är vapen som används mycket flitigt. I vissa fall är det säkert effektivt, men den arsenal av styggelser de använder för att  generera ett oförtjänt dåligt samvete hos de som väljer att göra en abort talar långt mycket mer om deras egna moral och etik än vad det gör hos den grupp de valt att jaga. Men det är klart, de skriver ju på sin hemsida att de inte skuldbelägger kvinnor. Så då är det väl okej, eller?

Om de nu värnar så fruktansvärt mycket om de mänskliga rättigheterna hos de ofödda så kanske det bör anses  respektlöst att utnyttja bilder på aborterade foster som propagandamaterial. Men nej, såklart inte. De gömmer sig bakom argument som att det är okej att använda döda kroppar i t.ex. vetenskapliga syften. Förlåt? Vari ligger det vetenskapliga hos propaganda? Inte nog med att det vore etiskt och moraliskt fel att använda bilder från t.ex. en obduktion som skrämselpropaganda, de försöker också likställa deras hatiska budskap med en vetenskaplig process – någonting som är väldigt långt ifrån sanningen.

Och sen kommer vi till deras syn på abort vid våldtäkt. Jisses. Jag vet inte ens var jag ska börja. “Våldtäkt är inte skäl nog” till abort är deras grundsyn och huvudsakliga argument. Min ståndpunkt är snarare att oavsett hur man blir gravid, så är det ett val som var och en får göra för sig själv, och deras beslut är för det första deras eget, och för det andra inte någonting som man ska behöva försvara. Alls. Men oavsett min ståndpunkt så blir jag lite kall inombords av deras argumentation. Det är tydligen rimligt att avkräva ett ansvar av föräldrarna för sitt barns överlevnad. Ja, visst, det kan jag köpa – efter att ett barn är fött, och man har valt att behålla det. Men nu talar vi inte om föräldrar, eller hur? Vi talar om offer för ett oerhört brutalt brott. Ett brott som delvis genom argumentation som deras görs mindre än vad det är. Återkommande genom hela den text som finns publicerad på deras hemsida så återkommer hela tiden fraser som “föräldrarnas ansvar”, “moraliskt ansvar” och att kvinnan är “förpliktigad” och har “skyldigheter” till sitt ofödda barn. Inte på ett ställe hittar jag någon referens till hur våldtäktsmannens gärningar är moraliskt, etiskt eller ens lagligt fel. En kvinna som blir gravid efter att ha blivit våldtagen, brutaliserad, förmodligen skadad både psykiskt och fysiskt har skydligheter, plikter och moraliskt ansvar, medan mannen som orsakade skadorna och alla dess biverkningar inte nämns överhuvudtaget. Förefaller det välbalanserat och nyanserat tycker ni? Nej, jag tänkte väl nästan det. Deras syn på människor över lag och kvinnor speciellt framstår som onyanserad, omänsklig och dåligt sammankopplad med den verklighet som de flesta av oss lever i.

Det finns otaliga andra saker med hela deras organisation som gör att jag skäms för att dela samma värld som de här människorna, men att avhandla allting i en text känns orealistiskt. Det finns dock några saker som jag vill nämna lite snabbt. Till exempel att de jämför aborter med folkmord och judarnas situation under andra världskriget. Kan vi inte gemensamt komma överens att det bara är skitsnack utan att jag behöver argumentera för det? Tack. Sen har vi såklart påståenden om att 40% av aborter är kvinnors 2:a, 3:e och 4:e aborter. Jag vet inte riktigt vad de baserar den statistiken på, men de utmålar verkligen kvinnor som ett känslokallt släkte som utför aborter rutinmässigt utan att bry sig om vad de gör. Jag finner det ytterst otroligt att verkligheten ser ut så. Självklart kan jag inte tala för någon annan, men då jag själv varit i förhållanden där abort har varit nödvändigt så har det verkligen inte varit varken det första alternativet eller ens lite rutin. Både jag och min dåvarande partner mådde otroligt dåligt under en väldigt lång tid efteråt, och det var inte ett beslut man tog lättvindigt alls. Om en representant för Människorätt för Ofödda skulle dykt upp med sina texter, bilder och filmer så är det sannolikt att jag hamnat i fängelse för dråp illa kvickt.

Vanligtvis brukar jag dra mig från att attackera folk vars åsikter jag inte håller med om på ett personligt plan, men det är inte något jag kan hålla mig från i det här fallet. Det finns människor som står som lysande exempel på att vi som ras har långt kvar att gå innan vi kan skaka av oss den mantel av villfarelser som under historiens lopp lett till död, mord, sorg och ångest. Människor som Mats Selander och den organisation som han är ordförande för är ett sådant exempel. Deras människosyn är så förkastlig att det känns smutsigt att andas samma luft som de gör. Att de döljer sin egen brist på medmänsklighet under en flagg av moralisk och etisk överlägsenhet, och en kamp för mänskliga rättigheter, gör bara att man får en dålig smak av galla i munnen. Människor som dessa ger yttrandefrihet och åsiktsfrihet dåligt rykte, och det är människor som dessa som gör att man skäms för att man faktiskt är stöpt i samma genetiska form som de är.